Librarians and Facebok

Jag har ägnat en liten stund åt Jane Seckers (2008) Case study 5: Libraries and Facebook, som är en förhållandevis färsk text om hur bibliotekarier kan använda sig av Facebook. Dessvärre är fokusen just på bibliotekarierna, enskilda personer, och inte biblioteken själva, vilket innebär att jag inte känner mig desto klokare om hur bibliotek skulle kunna använda sig av dessa tjänster. Men OK, det är väl just den personliga approachen av etablerade institutioner som i dagens läge skall ha en viss tilldragande funktion för biblioteksanvändarna. Den case study som Secker & co. har gjort är baserad på existerande litteratur om fenomenet och arbetsgruppens personliga erfarenheter av Facebookanvändadet. Jag är själv en Facebookanvändare, inbiten sådan i själva verket och gick därför igenom artikelns rekommendationer: Best practice guidelines for librarians (9 st) för att kontrollera hur välöverensstämmande dessa är med de iakttagelser som jag som privatperson gjort med min Facebookprofil. För egen del tycker jag att rekommendationerna är ganska allmängiltiga (profilinsyn begränsad till vännerna, försiktighet med personlig information, tilläggandet av en begränsad mängd applikationer, viss selektivitet ang. vänner, osv.), dvs. råd som knappast nydanande för en facebook-användare eller annan socialnätverks-användare. Det enda som jag inte gjort på Seckers lista är att läsa användarvillkoren. Skamligt nog orkar jag inte med dylika - dels för att de innehåller en del obegripligheter, dels för att de är skrämmande och då är det helt enkelt bättre att inte veta. Så som vi nyligen också fått erfara genom dagspressens rapportering är säkerhets- och sekretessfrågor viktiga att ta hänsyn till när man överväger att skapa sig ett Facebook-konto. Jag måste dock erkänna att jag inte tror att den information som jag sätter upp på min Facebookprofil skulle kunna intressera någon annan än den lilla krets av människor som redan är mina vänner. Kanske det är nonchalant av mig, men låt Facebook då sälja min information om de hittar mig bland alla 70 miljoner användare. Knappast lär jag ju få reda på det ändå.

Men till en annan sak. Jag har skapat en grupp för ett evenemang som jag försöker marknadsföra - Finlandssvenskt kulturseminarium i Mariehamn - och måste erkänna att det på något vis känns som ett fungerande koncept. Gruppen har nu 43 medlemmar, vilket är ett rätt stort antal människor (många som jag inte alls känner) med tanke på evenemangets litenhet. Ingen är speciellt aktiv, inte jag heller är så fruktansvärt aktiv pga tidsbrist. Men det ger mig hopp, om en större insats skulle göras för detta ändamål, kunde man på riktigt nå folk. Jag tror att Facebooks största styrka för bibliotek ligger i markandsföring av evenemang, och kanske inte dess olika applikationer.