Shelfari på bloggen

Idag testade jag att sätta in min Shelfari-bokhylla på Blogger. Det visade ju sig vara riktigt lyckat. Jag hade också kunnat få in hyllan på nätverk så som Facebook eller MySpace, men eftersom bara en del av Nästan 23 saker-kursisterna har Facebook beslöt jag att använda min gamla kursblogg. Tyvärr kunde inte Shelfari koppla applikationen till Ning, det hade förstås varit mest behändigt.

Vad tycks?

När jag tillsatte Shelfari-applikationen hade jag fem böcker i min hylla. När jag lade ytterligare 2 böcker till hyllan var jag tvungen att redigera min hylla i Blogger, jag gjorde inga ändringar utan sparade direkt och plötsligt syntes alla 7 böcker i Blogger. På Shelfari kunde jag bestämma vilken typ av bokhylla jag ville publicera: både färg på själva hyllan och innehåll. Här hade jag ju kunnat välja att visa endast min Dostojevski-kollektion eller mina fackböcker istället för att som nu rada upp ett antal ungdomsromaner som jag läst. Det kan ju vara fördelaktigt ur flera perspektiv.

Användaravtal 10.2: JustinTV

I samband med att vi skrev vår wiki om Justin.tv (och YouTube) printade jag ut Justin.tv:s nästan 9 sidor långa användaravtal. Vilken trist läsning, är min första reaktion på denna text. Justin.tv:s användaravtal skiljer sig sannolikt inte så hemskt mycket från andra sociala webbtjänsters användaravtal - det är fyllt av förmaningar, krav på användaren och en lång lista på sådant som sajten inte kan hållas ansvarig för. Dessutom är åldersgränsen 13 år - också standard verkar det som. Utöver användaravtalet har sajten en skild "Privacy policy" samt "Safety tips" som det lönar sig att ögna igenom.

På Justin.tv är du under alla omständigheter ägare till den information (som du genom att acceptera användaravtalet garanterar att är din). Men sajten förbehåller sig följande rättigheter:

By distributing or disseminating Lifecaster Content through the Justin.tv Service, you hereby grant to Justin.tv a worldwide, non-exclusive, transferable, assignable, fully paid-up, royalty-free, license to host, transfer, display, perform, reproduce, distribute, compress or convert for streaming, and otherwise exploit your Lifecaster Content, in any media formats and through any media channels, in order to publish and promote such Lifecaster Content in connection with services offered or to be offered by Justin.tv. Such license will apply to any form, media, or technology now known or hereafter developed.

När du avslutar ditt konto har Justin.tv inte längre rättigheter att distributera ditt innehåll. Hur innehållet används av andra registrerade medlemmar har Justin.tv inget att göra med, de kan inte garantera att ditt material får vara i fred (dvs. används så som du avsett att det ska användas), utöver att poängtera att de lyder under Digital Millennium Copyright Act. Det är alltså på egen risk som man laddar upp material. Jag tycker att detta är helt vettigt, var person bör väl kunna ta ansvar för sin egen information. Vid registrering är man tvungen att uppge uppgifter så som namn, e-postadress, postadress, kreditkortsnummer (sic!), telefonnummer och andra identifierbara biografiska fakta (som man igen genom användaravtalet garanterar att är korrekta). Detta låter lite skrämmande faktiskt, i synnerhet med postadress och kreditkortsnummer, men varje användare behöver ju inte köpa Justin.tv:s produkter, så detta är delvis valbart.

När jag gick in på Justin.tv som en icke-registrerad användare, var informationen om de andra användarna ganska begränsad. Man måste vara "vän" med någon för att se deras kompletta profil och kommentera innehållet. På detta vis kan informationen begränsas. Däremot hade jag möjlighet att se olika videosnuttar, lifecasts utan att vara registrerad. I mitt stilla sinne undrar jag om sekretess är något som dessa lifecasters speciellt lägger vikt vid. Om man visar sitt liv, eller delar av det, via live-sändning, är det kanske inte sekretess man ytterst tänker på. Det här är ju en form av MeTV, dvs. kanske man sänder på sajten just för att få synas och vara en offentlig person. Detta är inte en sajt för de anonyma, om inte syftet är att vara en poacher bland andra användares uppladdade filmer.

I november 2008 filmade en ung man sitt självmord på Justin.tv. Detta är onekligen något som föranleder eftertanke. Justin.tv bär säkert inget ansvar för detta, men den unge mannens familj anklagade andra tittare för att inte ha ingripit i detta. Jag undrar hur lätt det är att kontrollera innehållet med avsikt på s.k. skadligt material eller för att förhindra olyckor när åtminstone lifecasting är direktsänt?!

Jag tror inte att en marknadsföringsvideo eller undervisningsvideo gjord av biblioteket skulle vara i fara om den publicerades på Justin.tv. Det är snarare den personliga informationen som man skulle överväga saken för innan man ger ut den. Om bibliotek vill utbilda i informationsläskunnighet eller informationssökning, kanske det är helt i bibliotekens fördel att materialet används vidare, sprids för att få den största möjliga publiciteten? Jag skulle emellertid inte rekommendera Justin.tv, men det är av personligt bristande intresse för själva sajten. Det finns andra kanaler, andra sociala tjänster som kunde vara mera fördelaktiga för biblioteks verksamheten.

Cyberhot 10.1

Jag är postdeadline med denna uppgift (liksom den därpå följande), den tid som uppgifterna kräver av mig och mitt ständiga ikappspringande är onekligen något av ett cyberhot. Stressigt värre. Oavsett har jag nu läst veckoartikeln: Emerging Cyber Threats Report for 2009, två gånger. Första gången förstod jag ingenting. Termerna malware, botnet, cyber warfare, o.s.v. är nya för mig, och eftersom min tekniska kunnighet är så begränsad har jag svårt att ta till mig cyberhoten så som de beskrivs i texten. Men nu har jag läst artikeln igen, och detta med viss behållning. En liten summering av texten utgående från min tolkning är att: man skall vara försiktig med informationsspridningen (av exempelvis personlig och ekonomisk data) eftersom datorn kan bli attackerad av s.k. malware eller ännu värre hamna i ett botnet där någon annan kan ta kommando över din dator. Utan ordentliga antivirusprogram bör man inte röra sig online, dessa är dock ingen fullständig garanti för att datorn och datan skall hållas privat.

Jag är igen lite naiv. OK, ett visst mått av säkerhetsmedvetenhet skall man absolut ha och bibliotekarierna har en viktig roll på den fronten. Men de utmålade farorna är så ofantliga att jag har svårt att ta till mig dem överhuvudtaget. Att vara rädd för cyber warfare likställer jag med hypokondri, eller m.a.o. man kan inte undvika att gå ut bara för att man är rädd för att bli överkörd.

Jag tycker i och för sig att det är en god idé att försöka lagstadga användningen av antivirusprogram, så länge det finns en hälsosam konkurrens och det förblir någotsånär förmånligt.

Second Life, 9.1

Second Life är uppbyggt för och av användarna vilket sätter den prägeln på världen att ingenting är omöjligt. Men utöver att det är en plattform för fantasin är det även ett användbart verktyg i bland annat undervisning och biblioteksanvändarutbildning. På Information Island samlas bibliotekarier som utövar sin yrkesmässiga kunnighet på (i viss mån) egen tid för att hjälpa informationssökare. Information är användaren tillgänglig i princip dygnet runt. Insatsen är onekligen beundransvärd. SL utgör en ny marknad för bibliotekarierna, men jag är benägen att tycka att fastän bibliotekarier skall vara medvetna om att SL finns och vad det är, finns det också åtskillig annan service som bör komma i första hand. Om ett bibliotek måste välja mellan att upprätthålla en användarvänlig och inspirerande hemsida och att delta i SL tycker jag att resurserna skall sättas på det förstnämnda. En BRA hemsida behövs. Och vi är ju alltför medvetna om att det finns gott om trista och knapphänta bibliotekhemsidor fortfarande...

Kim Holmberg berättar i artikeln att ÅA var först med att använda SL i distansundervisningen och att detta "experiment" nog visade sig vara ganska lyckat. Jag ser onekligen framemot veckans föreläsning för att uppleva detta själv. Jag har en tendens att rygga lite tillbaka när jag tänker på ett andra virtuellt liv i 3D. Det vore dumt att förneka min misstänksamhet, men kanske har jag inte ett tillräckligt aktivt spelliv bakom mig för att känna att SL skulle vara något för mig. Spelat har jag iofs gjort, men det är de endimensionella skjutasönderbubblor- och pusselbyggandespelen som tilltalar mig. Vad jag ser mest framemot är att försöka hålla koncentrationen vid föreläsningen. Jag kommer inte att sitta i morgonrock och dricka kaffe, men nog befinna mig i en sådan miljö som lätt stjäl min uppmärksamhet. Är det månne lättare eller svårare att koncentrera sig? Det visar sig på onsdag.

Övning 8.2: bibliotek 2.0

Att biblioteksblogga är arbetsdrygt, men det har absolut sin dragningskraft. Jag kikade in på Kansas State University Library Blogs för att kontrollera deras utbud. Och det visade sig vara massivt! 34 olika bloggar upprätthålls av de anställda, fast också med varierande och oftast lång tidsintervall. Bloggen "Mysterious Stack Level H" (som handlar om specialsamlingar) tycks uppdateras en gång per månad i regel. "New resources" har inte blivit uppdaterad sedan juli 2008. Mängden bloggar tycker jag nästan är något stor - även om de har tematiska namn kan man surfa ganska länge där för att få reda på vad som är vad och vilken blogg som passar ens behov. Bloggarna är indelade i Committees and departments (innehåller mestadels agendor och protokoll), General library information (där en köp och sälj "Chat" blogg finns) och Of interest to our users (varierande tematik). Kansas state university erbjuder också news feeds för nyinkomna resurser, där man kan välja sin feed enligt ämnesområde. Om det är något som jag skulle ta med mig från KST specifikt är det just denna möjlighet att få news feeds för de ämnen som man intresserar sig för. Speciellt om förvärvet är omfattande så är det lämpligt att ha resurserna indelade enligt ämnesområde. Det återstår i och för sig då för någon stackars bibliotekarie att fälla avgörandet om det ena är humaniora eller samhällsvetenskap egentligen, osv.

Library success: A Best Practices Wiki är en sannerligen intressant wiki som det skulle gagna oss alla att kasta en närmare blick på. Upphovskvinnan bakom detta gemensamma projekt (denna community av bibliotekarier?) är Meredith Farkas. Alla som är intresserade av bibliotek och teknologi, nya tjänster, förbättrandet av traditionella tjänster, osv. är välkomna att lämna sitt bidrag till wikin. Wikin har en mängd olika artiklar som är grupperade enligt teman. Dessa är bl.a. Information sharing and education, Implementing Tech in the library och Services for special groups. Aktuellt för oss är Services for Distance Learners, en wikiartikel som listar olika bloggar och webbsidor av intresse för de bibliotekarier som vill utveckla den sortens tjänsten. Library success ... är m.a.o. en kunskapsdatabas för professionella. Men varför inte också för användare? Det är inte sällan via användare som man får idéer om hur servicen kan förbättras och om det är någon ny form av teknologi, databas eller annan tjänst som biblioteken skulle behöva. Jag är för användandet av en Wiki i biblioteksverksamheten, gärna skulle denna få ersätta det statiska och ibland svårhanterliga intranätet. Och lika väl tycker jag att denna form av tjänst skulle kunna tillgängliggöras kunderna - en sajt för FAQ:s som regelbundet skulle uppdateras. I motsats till övriga bibliotek 2.0 tjänster (exempelvis bloggar och sociala nätverk) tycker jag emellertid att en wiki inte behöver uppdateras dagligen. Grundarbetet bör vara väl gjort, men när upplägget är klart kan det forma sig långsamt och vid behov. I längden uppfattar jag alltså en wiki som mindre tidskrävande.

Denver public library har en MySpaceprofil för målgruppen tonåringar, eVolver. Det är en väldigt angenämt utsmyckad sida, och framförallt uppskattar jag rapmusiken som spelas när man kommer in på deras sida (fråga mig inte vem det är, det är nämligen allt för länge sedan jag var en tonåring). eVolver beskrivs som en 19-årig tjej och bilden av henne är direkt Mangainspirerar. På sidan finns en omåttlig del underhållning i form av spel, musik, boktips (framförallt). Och jag tyckte det var lite sött att få mata den hungriga animerade hönan med lite färska grönsaker. Jag är helt såld på denna sida, den tilltalar mig och jag hoppas verkligen att den tilltalar sin målgrupp. Tonåringarna uppmuntras att recensera böcker, musik, filmer och dela med sig av sina erfarenheter av dessa. Jag läste några av recensionerna. Det fanns inget datum på recensionerna så jag kunde dessvärre inte avgöra huruvida den här funktionen är populär eller inte. eVolver verkar dock vara ganska aktiv, hennes Twitter anger att hon hör av sig flera gånger i dygnet. Här finns också följande hänvisning, som förklarar vad det är Denver public library egentligen vill: Visit teens.denverlibrary.org for tons of info on homework help, books, movies, music, your life, your future and more. Det som är mest synd är att sajten är så levande att min ganska långsamma internetuppkoppling gör att skärmen hela tiden flimrar och sidan uppdateras ganska långsamt. Är det här något man kanske behöver tänka på? Alla har inte tillgång till den snabbaste internetuppkopplingen och ju mer späckad sida desto längre tar uppladdningen. Här skulle jag rekommendera något som den gyllende medelvägen, en del av spelen kunde tas bort, lite mera text skulle det gärna få finnas (men är det mitt vuxna jag som talar nu?) och så kunde alla få njuta sidan så som avsett. Det krävs att man är insatt för att kunna marknadsföra för olika målgrupper - jag tror dock att marknadsföring för tonåringar skulle kunna vara riktigt roligt, men oj så lätt det skulle kunna vara att göra misstag, vara "ocool".

Bibliotek 2.0

Idag har jag för första gången läst veckoartikeln från datorskärmen och inte haft den utprintad och suttit med pennan i handen. Svårt och hela proceduren krävde mera tid för att jag fick gå tillbaka och läsa på nytt, men när vi nu en gång är på riktigt på väg in i det digitala och endast ibland kommer upp för att njuta av lite realitet så bör jag ju också lära mig detta.

Veckoartikeln handlar alltså om bibliotek 2.0. Författarna Casey och Savastinuk framhåller att även om bibliotek 2.0 handlar mycket om teknologi så kan man betrakta all biblioteksverksamhet som syftar till att effektivisera tjänsterna, erbjuda resurser på ett behändigare sätt, kontinuerligt evaluera servicen och uppmuntra till kundrespons och -delaktighet är de facto bibliotek 2.0 även om det så att säga handlar om traditionell verksamhet. Författarna menar att det kan finnas en viss tendens till bekvämlighet bland biblioteken - man nöjer sig med det som redan erbjuder - och att detta är den springande punkten som varje bibliotek bör ta sig an. Våga tänka på nytt, våga satsa annorlunda.

Jag tycker att det är viktig poäng som författarna för fram att alla bibliotek startar från olika utgångspunkter, man kan vara mer eller mindre beredda att göra ett bibliotek 2.0. Alla bibliotek har inte heller den tekniska kunnigheten för all den nya teknologin och budgeten kan vara åtstramad. Det kanske inte är en möjlighet att byta till bibliotekssystem som tillåter taggar eller kommentarer, det kan gott hända att det finns en generation av bibliotekarier som inte är intresserade av dylikt heller. Men där intresse finns kan gratis webb 2.0 verktygen användas, de sociala nätverken, wikier, bloggar, osv., som oftast är ganska lättanvända.

Olika förutsättningar eller inte, alla kan och bör sträva mot dessa mål att förbättra servicen och personligen skulle jag gärna se mera bibliotek använda webb 2.0 verktyg.

Nyss hemkommen

Nyss hemkommen från närstudieträff. Jag måste erkänna att jag blir lite utmattad av den här kursen ibland, speciellt när det känns som om jag bara rusar för att ens hinna litegrand med uppgifterna. Men närstudieträffen har än en gång varit lyckad tillställning, med alla människors intressanta föredrag och alla relevanta kommentarer. Ja, vad jag vill säga är att det känns lite bättre igen. Tack vare er.